Texten är anpassad efter kursen Anatomi 1 för undersköterskor och ger en tydlig förklaring av olika mikroorganismer, hur de fungerar, hur infektioner sprids och vad du som vårdpersonal kan göra för att skydda både dig själv och andra.
Den här sammanfattningen täcker de viktigaste begreppen du behöver kunna inför test, prov eller muntlig redovisning.
Mikrobiologi – att förstå de minsta livsformerna
Våra kroppar och vår omgivning är fulla av mikroskopiskt små organismer. Dessa kallas mikroorganismer och de spelar en viktig roll för både hälsa och sjukdom. För att kunna arbeta inom vård och omsorg är det viktigt att förstå hur dessa organismer fungerar, hur de ser ut, hur de sprids och vad vi kan göra för att skydda oss själva och andra.
Livsnödvändiga men ibland farliga
Många mikroorganismer är helt ofarliga och till och med nödvändiga för vår kropp. De hjälper oss att smälta maten, tillverkar vitaminer och skyddar oss från farliga bakterier. Dessa goda mikroorganismer bildar det vi kallar normalflora. Normalfloran finns bland annat i munnen, tarmen, på huden och i underlivet. Den fungerar som en skyddande barriär mot skadliga mikroorganismer. Men balansen är känslig – till exempel kan antibiotika döda både skadliga och goda bakterier, vilket kan leda till infektioner.
När mikroorganismer kommer in i kroppen på fel sätt, till exempel genom ett sår eller vid nedsatt immunförsvar, kan de orsaka infektion. Då aktiveras kroppens immunförsvar. Vanliga symtom är rodnad, svullnad, feber, smärta och varbildning.
Bakterier – varierande och anpassningsbara
Bakterier är encelliga levande varelser. De har egen ämnesomsättning och kan föröka sig själva om de får rätt miljö. De trivs bäst i fukt, värme (runt 37 °C), mörker och ett pH-värde nära kroppens (7,4). Vissa bakterier behöver syre (aeroba), medan andra dör i kontakt med syre (anaeroba).
Bakterier kan se olika ut:
- Kocker (runda) kan ligga i klasar, kedjor eller par.
- Baciller (stavformade) är vanliga i tarmen och kan också orsaka sjukdomar som stelkramp och salmonella.
- Spiriller (spiralformade) kan orsaka allvarliga sjukdomar som kolera eller syfilis.
Vissa bakterier har skyddsmekanismer som gör dem extra motståndskraftiga. De kan till exempel bilda sporer och gå in i ett viloläge när miljön är ogynnsam. På så sätt kan de överleva lång tid i svåra förhållanden. Andra bakterier har kapslar som skyddar dem mot kroppens försvar. Det finns också bakterier med flageller som gör att de kan röra sig, och fimbrier som hjälper dem att fästa sig på kroppens vävnader.
Antibiotika och hotet från resistens
Antibiotika är en medicin som används för att döda bakterier. Men med tiden har vissa bakterier blivit resistenta, vilket betyder att de inte längre påverkas av medicinen. Detta är ett stort problem i vården. Multiresistenta bakterier, som MRSA, ESBL och VRE är svåra att behandla och kan spridas snabbt bland patienter. För att minska resistens måste antibiotika användas med försiktighet och bara när det verkligen behövs.
Virus – små men effektiva angripare
Virus är mycket mindre än bakterier och kan inte leva själva. De måste ta sig in i en levande cell för att kunna föröka sig. Inuti kroppen använder de våra egna celler för att tillverka nya virus. När värdcellen dör sprids nya virus och infektionen kan fortsätta. Vanliga virussjukdomar är influensa, förkylning, vattenkoppor, hepatit och HIV.
Virus är inte känsliga för antibiotika. Det finns vaccin mot vissa virus, vilket är ett viktigt skydd för både individ och samhälle.
Mykoplasma, svamp och protozoer
Alla smittämnen är inte bakterier eller virus. Mykoplasma är ett slags gränsfall – små som virus men lever som bakterier. De saknar cellvägg, så penicillin är inte lämpligt för behandling av mykoplasmos. De sprids lätt och orsakar ofta luftvägsinfektioner.
Svampar är större mikroorganismer som växer med långa trådar. De tillhör ofta kroppens normalflora men kan orsaka infektioner om balansen rubbas. Exempel är fotsvamp eller munsvamp (torsk).
Protozoer är encelliga djur som liknar kroppens egna celler. De kan orsaka sjukdomar som malaria, amöbadysenteri och toxoplasmos. De sprids ofta via förorenat vatten, mat eller oskyddat sex.
Könssjukdomar – ett dolt hot
En särskild typ av bakterieinfektion är klamydia, som sprids vid oskyddat sex. Många märker inte att de är smittade, men sjukdomen kan ändå leda till allvarliga följder, som sterilitet. Klamydia omfattas av smittskyddslagen. Om du misstänks vara smittad, till exempel efter oskyddat sex med någon som har klamydia, är du skyldig att testa dig och ta emot behandling. Du måste också hjälpa till med smittspårning.
Vårdrelaterade infektioner (VRI)
En infektion som kommer under eller efter vård kallas VRI – vårdrelaterad infektion. Det kan ske i samband med operation, kateter, dropp eller annan behandling. Infection som orsakas av professionella VÅRDINSATSER i hemmet (inte bara på sjukhus eller äldreboende) kan räknas som vårdrelaterad infektion.
❌ Infektioner utan samband med legitim vård – räknas inte som VRI.
Denna typ av infektion är ett stort problem eftersom många patienter redan är svaga. Dessutom sprids resistenta bakterier lätt i vårdmiljöer. Därför är det mycket viktigt med god hygien, skyddsutrustning och rutiner i vården.
Smittspridning och skydd
Mikroorganismer kan spridas genom luften, hostningar, händer, kroppsvätskor, mat, vatten eller smittade föremål. För att skydda sig själv och andra måste man ha goda hygienvanor. I vardagen handlar det om att:
- Tvätta händerna noggrant och ofta
- Nysa i armvecket
- Stanna hemma vid sjukdom
- Använda kondom vid samlag
Inom vården följer man särskilda hygienrutiner: desinfektion, skyddskläder, munskydd och handskar.
Samhällets ansvar
Samhället arbetar för att hindra smittspridning genom att:
- Erbjuda vaccinationer
- Utföra smittspårning
- Kontrollera livsmedel och vatten
- Informera allmänheten
- Använda smittskyddslagen
Det är allas ansvar att hjälpa till att förhindra infektioner – både inom vården och som privatperson. Kunskap om mikroorganismer är ett viktigt verktyg i detta arbete.
Kontrollfrågor: Mikrobiologi – Anatomi 1