Autonomi och självbestämmande betyder att varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv. Ordet autonomi kommer från grekiskan och betyder ungefär självstyre.

Inom vården handlar det om att en patient ska få vara delaktig i beslut om vilken hjälp han eller hon får, när och hur den ges. Att behöva hjälp betyder inte att man förlorar rätten att bestämma över sig själv.

Det kan handla om små saker i vardagen. En person kan få välja vilka kläder han vill ha, vad han vill äta eller när han vill ta emot hjälp. När vi respekterar dessa val stärker vi både känslan av värdighet och personens egna förmågor.

Om personalen tar över för mycket kan patienten förlora förmågor som fortfarande finns kvar. Ett exempel är när man snabbt drar på strumporna på morgonen, fast patienten egentligen kan göra det själv. Det går fortare för personalen, men patienten får mindre chans att träna.

I praktiken finns det alltid scheman och rutiner. Personalen måste hinna med många patienter, och det kan göra det svårt att helt följa patientens önskemål.

Tänk dig en patient som tackar nej till morgonhygien. Han säger att han vill tvätta sig senare. Då kan du förklara att du kanske inte har möjlighet att återkomma senare, eftersom en annan personalgrupp tar över och de kanske inte har tid. Patienten kan då själv välja att ta hjälpen nu, eller vänta och riskera att det inte blir gjort förrän på kvällen.

Det är viktigt att dokumentera när en patient tackar nej, och skriva vilken information som gavs. På så sätt kan nästa personalgrupp se vad som har hänt och ta hänsyn till det.

Som undersköterska är det bra att ofta ställa sig frågan: för vems skull gör jag detta? Är patienten delaktig i beslutet? Går det att anpassa arbetet utan att riskera säkerheten?

Autonomi och självbestämmande har också gränser. I Sverige är det så att omsorgsinsatser är beslutade. All hjälp som ges bygger på beslut enligt SoL, LSS eller HSL. Det som är beviljat är det som personalen är skyldig att utföra. Patienten har rätt att tacka nej eller flytta vissa rutiner, men inte rätt att kräva helt nya tjänster utanför beslutet.

Extra önskemål kan uppfyllas ibland, men inte som en rättighet. Om en patient ber om något som inte ingår i beslutet – till exempel att sy byxor eller få massage – kan personalen ibland hjälpa till om det finns tid och det inte stör andra arbetsuppgifter. Men det är ingen garanti. Gränsen går vid arbetsbeskrivning och resurser.

Ett enkelt exempel: en patient vill att undersköterskan ska laga en söm i byxorna. Då kan personalen säga: ”Tyvärr ingår inte det i vår uppgift, men kanske kan anhöriga hjälpa, eller vi kan kontakta aktivitetsledare eller frivilligorganisation.” Om det gäller en kort sak som att hämta en extra filt eller sitta några minuter och prata kan det ofta göras, om tiden tillåter.

Patientens autonomi gäller alltså inom ramen för beviljad vård. Självbestämmandet betyder att patienten kan bestämma hur och när hjälpen ges, men inte kräva extra tjänster som inte finns med i beslutet.

Det måste alltid finnas en balans mellan autonomi, självbestämmande och personalens möjligheter. Inom det som är beviljat bestämmer patienten själv om han eller hon vill ta emot hjälpen, och när och hur det ska ske om det finns möjlighet att flytta det. Men att begära något helt nytt är bara möjligt om personalen har resurser och kan göra det utan att det påverkar andra patienter.